Varför ska X:et få bestämma VILKA regler och NÄR de reglerna ska gälla?! Uppenbarligen så skapar iaf vårt X en massa barnsliga krav som HON tycker att VI ska anpassa oss efter, men för henne behöver det inte gälla! Visst känns det igen???!!
EX: VI ska bekräfta hennes sms varje gång hon skickar något, även om det inte finns något att bekräfta. Men HON svarar på våra sms om hon känner för det eller enbart vill ifrågasätta. MIG svarar hon inte överhuvudtaget om det inte är för att hon försöker ge mig en känga!
Vad det gäller mail, så har hon ju allvarliga problem med svenskan och grammatik, som gör att det är mycket svårt att förstå vad hon menar! Ord och ändelser har ju olika betydelser och kan det kan bli många missuppfattningar och om man även "tappar" bort ord som "inte" eller "aldrig". Ni förstår säkert poängen!
Men det sjuka av allt är att hon ignorerar ALLT som vi vill diskutera vad det gäller barnens konfliktfyllda vardag -med att fylla på med KONFLIKTER! Hon tycker att vi kritiserar henne och klagar inför besbarnen att vi bara är ute efter att hitta FEL på HENNE. Vi har bett henne att sluta med detta, men det är naturligtvis som att prata med en vägg! Hon säger istället bokstavligen att det hade fungerat bättre om vi hade gett henne KRED!!! Hur sjuk är man inte då? Snacka om att sakna självinsikt!!! Hennes ego klarar inte av kritik och hon tycker själv inte att hon gör fel någonsin. Men hur ska man som normal och sund människa kunna ge kred och beröm till en människa som faktiskt gör och beteer sig på ett sånt sätt som hon gör??!!
Allt detta är ju enbart för att vi önskar leva i lugn och ro och det är väl det som skrämmer det stackars sjuka X:et. För vem skulle hon då tjafsa med och kunna ta ut sina 10 års bitterhet på???
Detta är helt otroligt, och fruktansvärt på samma gång!!! Eftersom jag känner igen det där SÅ VÄL!!
SvaraRaderaVi ska göra, vi ska lyssna, vi får inte och si och så om hur det ska vara... Men sen då!? Nä, det gäller bara oss, på hennes sida kan det minsann vara lite hur som! :-/
Så länge man har någonting att klaga på och gnälla över!
Här är också ett ex som velat ha kontakt med pappan, prata om saker och vi ska svara på allt vad hon vill och gör vi inte som hon säger då hotar hon med familjerätten, att hon ska ställa till det på planerade semestrar eller att tala om för barnet hur fuktansvärt hemska vi är som missunnar henne som mamma osv...!!! (men att fråga henne om något kan vi bara glömma, för hon skulle aldrig någonsin ställa upp på oss eftersom vi är dumma i huvudet och idioter!!)
Jag som bonusmamma ska acceptera henne, jag ska GÖRA SOM HON SÄGER och det är en himla massa som jag INTE får göra för det ACCEPTERAR INTE HON!!! Men hon hänger ut mig i sin blogg, förtalar mig inför barnet och hotar att hon ska slå ner mig...!!!
Ja man undrar ju lite hur dessa mammor är funtade ibland och varför dem inte tänker på SINA BARN och HUR BARNEN MÅR!!!
Du har en fantastisk blogg!!!!
Å vad kul att höra!
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att fler kan bli inspirerade och dela med sig av erfarenheter och känna att här kan man få vädra friskt om man så vill! Det verkar som att det finns en hel del problem som är gemensamma för oss BES och att det är många X (mammor!) som har samma typ av osunda beteende.
Det här med att X hotar med familjerätten har jag hört flera gånger, det skiljer sig från vårt X på det sättet att hon är absolut inte ute efter att försöka lösa någonting! Hon vill inte åka dit ens, utan det var hon som slutade att gå dit för att hon kände sig orättvist behandlad där! Vi alla vet att X:et inte klarade av att höra att det faktiskt är HON som behöver ändra sitt beteende och att det hon gör/har gjort är inte bra för besbarnen. Men det är som hon själv säger: JAG vet vad som är BÄST för MINA barn och JAG skulle ALDRIG göra dom något illa!!! JAG är MAMMA och ÄLSKAR mina barn och det kan INGEN ta ifrån mig!!! Exakt så uttrycker hon sig...oj, oj, oj säger alla bara runtomkring!
Vårt X är speciell och egensinning på ett mycket märkligt sätt... hon ljuger ofta för att vinna poäng hos barnen och även hittar på saker som hon kan säga till oss bara för att hon i sin värld verkligen tror att ALLA älskar henne. T o m att mina svärföräldrar skulle ha hållt med henne i vissa situationer -när dom i verkligheten bara skakar på huvudet åt henne och tycker att hon beteer sig fruktansvärt. Men såna lögner har hon kasta rakt i ansiktet på mig för att såra mig och ge sig själv kred på samma gång. Då vet man att människan inte har någon som helst kontakt med verkligheten!!! Jag har en jättebra relation till mina svärföräldrar och dom blev jättearga när dom fick höra tala som hennes lögner och beteende, såklart!
Det jag inte kan förstå är att människan inte har en gnutta moral eller vett att skämmas ett dugg för sitt hemska beteende, lögner, dubbelmoral etc. Men som sagt, det tillhör ju sjukdomsbilden! Men visst är det tragiskt att vecka ut, vecka in, behöva veta att besbarnen lever md en sån osund mamma hälften av tiden. Om hon dyker upp som gubben i lådan på en träning för att vinka hej till något av besbarnen -skulle DET göra henne till en BRA morsa?! Oj då, nej... det skulle hon göra för att hämta poäng och INTE för att hon bryr sig. ALLT som verkligen BETYDER något -det är just det som hon fullständigt SKITER i! För det skulle innebära att hon måste anstränga sig på riktigt, med tanke på att hon inte är en omtänksam, sympatisk och givande människa på RIKTIGT!!!
Nja vårat "X" här vill inte gå till fam rätt för att "lösa" någonting, hon vill gå dit för att dem ska tala om hur fel vi (JAG) är och "dem vet minsann hur det varit och ring dem och fråga så kan dem tala om för er att..." :-/
SvaraRaderaJag sitter här och gapar, för på precis samma sätt uttrycker sig flickans i mitt fall mamma, och nej, jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan låta så mycket och ändå göra så mycket tvärt emot det. Hur man kan prata illa om närstående till barnet, MED barnet, hur man kan göra allt och lite till för att försvåra såväl kommunikation, som samarbete och allt och lite till och sedan påstå att man älskar sitt barn så mycket och vet vad som är bäst för dem...
Det är verkligen tråkigt när det är som du beskriver, alldeles fruktansvärt och jag känner mig så maktlös inför den situationen, för vad kan/får man göra??? :-/
Här är det så nu att vi märker allt tydligare den splittring och de slitningar som sker innom vår älskade flicka som nu inte alls är "sig själv" längre. Det är inte trots vi pratar om, för det har vi sett och tagit redan!!!
Hur kan man göra illa ett barn på det sättet!?!? :-(
Hej,
SvaraRaderajag har tidigaqre följt din blogg på wordpress och då som signaturen Oxå besmamma, jag har haft problem att lägga kommentarer men provar nu med annat namn för att se om det är knas med den gamla profilen.
Vi har cirkusen igång igen här nu när vårt ex ringer och säger igen att hon ska flytta till annan ort och bara tar för givet att barnet ska följa med till ett ställe där han inte har någon annan än sin mamma. Ingen pappa eller farmor eller någon av de få kompisar han har. Nu bär det av till familjerätten igen för att få till ett umgängesavtal OM hon nu skulle flytta. risken finns att denna omogna egoistiska person köper ett hus på annan ort utan att inse vilken tid och kostnader det innebär att ha hus, vi vet inte ens om hon har ett nytt jobb på den nya orten eller óm den gamla bostaden är såld. Stackars barn säger jag....och vi kommer att få samtal om ditten och datten som att Exet inte har några pengar, att nåt i huset gått sönder, eller att min man ska sätta sig i bilen och åka till den nya orten för att lösa något problem.
Vad bra att det verkar fungera för dig nu att göra inlägg här, Oxå Besmamma!!! Så glad jag blir :-) Men vilken cirkus IGEN! Tror du verkligen att det finns belägg för att X:et verkligen ska flytta?! Eller håller hon på att jävlas om detta bara för att ni nu äntligen har flyttat in i ert stora hus tro??
SvaraRaderaDet värsta är ju att man inte kan ha en normal, ärlig dialog eller ställa raka frågor och få ärliga svar tillbaka. Tänk vad mycket enklare det hade varit om man hade vetat att X:et hade ärliga avsikter! Det känns som en dröm...sorgligt nog!!!
Johanna: Hur gammalt är ditt besbarn? Det här med att vi ser att besbarnet inte är sig själva längre, är tyvärr något som vi har diskuterat tidigare och vi alla har upplevt tecken och indikationer på hur besbarnen lider. Hur sjutton kommer man åt det här?! Det känns som att besbarnen hamnar i kläm hur man än vrider och vänder på det -OM det inte är så att VI kan leva efter X:ETS regler och anpassa oss efter henne!!! Sjukt!!!
Oxå Besmamma: Hur har det gått med FR? Har ni kommit någon vart där? och hur är det med den delade vårdnanden?
Kram till alla BES
Hej igen,
SvaraRaderaFR gav inte så mycket som vi hoppats, men nu har vi fått schema när hon jobbar, det fick vi aldrig förut, kraven på att min sambo skulle sova hos exet kommer inte längre för det sa FR ifrån att det inte är OK och att jag,min sambo och besbarnet är en familj punkt slut. Vi har haft pojken mer sen besöket på FR men vi lever ju efter Exets schema. Hon satt och ljög sej blå i FR om sin inkomst, utgifter för boende etc så där händer inget. Fast om exet nu flyttar då kommer FR att sätta prio på att vi ska ha besbarnet på helger och lov, så ett underskrivet umgängesavtal är ett måste om hon nu flyttar till annan ort. Håller hon inte det så blir det tingsrätten direkt.
Eftersom hon har ringt och sagt att hon ska köpa/har köpt hus så många gånger förut så vet vi inte om det är sant, så nu vill vi se de underskrivan avtalen för att boka tid i FR. Detta ex drar sig inte för att jäklas med folkk för att få som hon vill.
Mitt besbarn var faktiskt skeptisk till det här med husköpet eftersom det har varit knas varje gång. Jag försökte förklara för honom vad som händer när och om de flyttar, dvs att han inte kommer att träffa oss så ofta som han gör nu och la till att vi skulle sakna honom väldigt mycket. Han vet inte (alt vill inte berätta) om hans mamma har fått jobb på ny ort. MEN hon är av den typen att hon mycket väl kan köpa ett hus på annan ort utan att ha ett jobb. Då blir frågan, hur och varför köper man ett hus plus har en dyr bostad i huvudstaden som man påstår att man inte har råd att bo i och inte har ett anställningskontrakt i handen?? Ingen normalt funtad människa skulle göra så men risken finns att det är exakt vad som hänt. Så nu väntar vi besked om vad som blir, gissa om vi ska ha frågestund med henne??? Vi väntar öven på samtalet där hon säger att hon inte har några pengar, vi har ju fått dem tidigaere likson svärmor.
Kram Helena/Oxå besmamma
Hej Oxå besmamma,
SvaraRaderaDet är synd att FR inte kan hjälpa mer än så, tyvärr så har vi den erfarenheten och många med oss också det. Dom fungerar inte som en "rättsinstans" i den bemärkelsen och kan inte riktigt "döma" vad som är rätt och fel mer än att indikera...
Ert X har ju självklart inte vunnit något förtroende hos er genom alla sina lögner om flyttar hit och dit, sluta sitt jobb etc etc. Hon känns bara desperat efter att få till en orolig tillvaro för er!!!
Vårt X har också vid flertalet tillfällen talat om för besbarnen att dom ska flytta och varit och kollat på annat boende, dock inte mer än kanske 15 min från vart hon bor nu -men det intressanta är att när VI hade kollat på ett annat hus som ligger närmare än det som hon själv har kollat på -DÅ hade hon synpunkter och åsikter om hur det INTE var bra för barnen!!! Lika tröttsam, men återigen så är det ju HENNES regler om vad som är ok eller inte som alltid ska gälla!
Vad bra att ni nu kräver dokumentation å vad det är som gäller, då hennes ord inte går att ta på allvar...
Att det ska behöva vara så här tragiskt är ett olöst mysterium! Vårt X är väldigt, väldigt speciell på att hon har en sk. "stolthet" som betyder att ju mindre hon vet om oss eller om besbarnens liv här -desto bättre, med tanke på att hon bara blir mer bitter över att det inte är HON som alltid räknas!!! Det är ingen stolthet hon visar upp, det är ett tragiskt och sorgligt beteende av en vuxen människa som borde visa ansvar och förståelse för att sina barn har fler att tycka om!
När är nästa möte hos FR? Och skulle ert X bara säga upp sig vind för våg utan ett nytt jobb eller har hon träffat någon? Kan ni prata med besbarnet om hur han känner inför en ev. flytt?
Suck...
Kramar till er!
Hej igen,
SvaraRaderavi vet inte när nästa möte blir för nu inväntar vi dokumentation från Exet, hon påstod i sitt senaste samtal att hon skulle skriva papper på huset i lördags 15/10. Just nu är madammen på Malta.
Jag har pratat lite löst med besbarnet om flytten och han var väl lite skeptisk ifråga om det skulle bli av eftersom det har varit flytt och köphysteri många gånger till olika städer i landet allt från Norr till söder. Däremo så verkar han inte ha förstått hur det påverkar hans umgänge med hans pappa så jag sa att vi tycker det är tråkigt att han flyttar så långt bort eftersom det gör att han inte kan träffa sin pappa så ofta som han gör nu och att vi kommer att sakna honom mycket.
Han visste inte om hans mamma hade jobb eller inte. Men jo, faktum är att denna människa är fullt kapabel att flytta utan att ha ett jobb på den nya orten. Hon räknar nog med att pengar ska trilla in på ett eller annat sätt via hennes föräldrar, oss eller att hon tror att hon kommer att få stort betalt för nuvarande bostadsrätt. Saken är den att vi INTE ställer upp med några pengar och bostadsmarknaden är inte längre vad den var. Det tar längre tid att få sålt, många objekt på marknaden samt att priserna faller. Ska hon sen köpa ett hus så är det mycket som kommer till i kostnader som INTE står i en mäklarbeskrivning. Jag tror att fröken kommer att få en obehaglig överraskning.
Jodå vårt Ex har också levt rövare om det här med att vi flyttade. Vi fick ju höra att vi köpt för litet, att ditten och datten saknas, att vi bor för långt bort (20 minuter från Stockholm city med pendeltåg och ca 45 minuter från exet) etc. Exet ville att vi skulle köpa en liten 2a och bo inne i stan för att det var bättre för besbarnet......i nästa andetag så tänkte Exet flytta till samma område som vi...blablabla. Ni känner nog ien detta???
Utöver det så ville hon helst inte att vi skulle bo ihop för det ville inte besbarnet och dessutom så påverkar det pojkens egentid.....suck. Vi har haft jättekul tillsammans och återigen så får de egentid. Tack gode gud för att FR sa ifrån där att hon inte kunde ställa de kraven...alltid nåt!
Hade vårt Ex träffat någon så hade hon nog berättat det, för hon har tidigare alltid använt approachen att försöka göra min sambo avundsjuk....DET har nu inte fungerat men det fattar hon inte....
Jaa jag undrar verkligen varför allt trassel ska vara nödvändigt?! Det är ju hennes eget barn som far illa men det verkar hon inte se! Det är oss vuxna hon vill jäklas med men det är inte vi som drabbas mest även om det nu inte gör vår tillvaro lugn och trevlig.
Kram Helena/oxå besmamma
Kan inte låta bli att småle..är du säker på att vi inte har med samma ex att göra :P gode tid...alla dessa ex följer verkligen nästan samma mönster ju, och ändå görs ingenting, man får inte hjälp någonstans, ingen lyssnar...det får mig att från att småle till att bli förbannad på riktigt!! Alltså vårt ex har minsann talat om för mig flera gånger hur jäkla intelligent hon är och att det övergår skönhet ;) antar hon menar mig...för inte kan man vara både och inte...men stava kan hon inte så man förstår :P vad ska egentligen krävas för att tex FR ska inse vilka barnen lever med & vad dom får utstå. I många fall hade det verkligen varit bättre för dessa barn att få bo hos sina fäder//Malin
SvaraRaderaHar stora problem med min sambos X. Hon är en narcisistisk bitch som ska ha allt gjort på sitt sätt. Jag och min sambo har varit tillsammans i lite mer än 8 år och bott tillsammans i 7 år. Hon har under hela denna tid ansett sig själv som världens bästa mamma. Jag menar på fullaste allvar att hon deklarerat detta helt öppet inför ALLA som vill veta och även de som inte vill. Det har varit tufft under åren och många gånger har jag varit nära att totalt ge upp allt pga av X:et. Under alla dessa år så har ALLT varit på hennes villkor. Min sambo, pga dåligt samvete att han träffade mig, vägrar ta några som helst konflikter. Jag kan leva med det men nu är vi vid den punkt där det kräver att även jag mer eller mindre måste böja mig baklänges för att tillmötesgå henne. Jag får dåligt samvete för att jag HATAR henne mer och mer. Hon är en borderliner personlighet och tro mig, det är inte jag som sagt detta, utan hennes egna barn. De vill inte längre bo hos henne och så länge hon har en pojkvän så skiter hon i vilket. När ett förhållande tar slut så bryter hon ihop och blir sjukskriven och kan inte sova om inte barnen turas om att sova hos henne i samma säng. När hon hittar en ny så skiter hon i barnen och ser helst att de inte bor hos henne utan hos oss. Efter 6 månader med 4 barn boende hos oss hela tiden så känner jag mig som en egoistisk skit som behöver lite kvalitets tid med min sambo. Vet inte hur jag ska uthärda detta samtidigt som jag inte vill ge upp efter så här många år. Jag älskar verkligen min sambo och vill inte ge upp. Skulle verkligen behöva råd om hur jag ska komma på rätt spår igen från andra som kan känna igen sig i liknande situationer. / Desperat
SvaraRaderaHej fina desperata Besmamma!
SvaraRaderaVad härligt att du har hittat hit även om det inte är under så roliga omständigheter :-(
Vi är många som trots allt läser alla denna bloggen och kan finna en tröst i att veta att man inte är den enda som utsätts för ruttna X som borde ha gått i graven för länge sen eller som aldrig ens borde få ha blivit morsa från början!
Hur är det sen du hörde av dig sist?
Stor styrkekram