X:ets sjuka beteende genom sociala medier

Vi, vänner och säkert ni också har upptäckt dilemmat med alla sociala medier som förekommer i barns/ungdomars liv...?

När man är så pass ung som det yngsta besbarnet, 10 år, så tycker jag att man har ett vuxenansvar att hålla koll på sina barns mobiler och vilka nätverk de är med i och samverkar med.
Håller ni med här?

Det har varit mycket diskussioner kring mobbning via Instagram, Fb, KIK you name it och vi har vänner som förbjuder sina 10-åringar att ens ha konton på en del ställen. Vi har aldrig haft något val för besbarnen har alltid skaffat ALLT sånt hos X.et och det är ju hennes regler som gäller ALLT som inbegriper besbarnens mobiler!!! Tydligen.

En av våra vänner berättade nyligen att alla föräldrar i hennes dotters klass skulle ha ett möte om detta, pga det förekommer mobbing och andra syrligheter som inte är OK via dessa medierna. En del fick indragen mobil etc, men mest en lektion om vett och etikett hur man uppför sig på nätet, vad och hur man skriver, hur man använder ikoner mm. mm.

VEM tror ni inte beteer sig ILLA och just på det sättet som alla föräldrar försöker att förhindra att deras barn ska göra??? Ni baxnar eller kanske inte ändå...
Jo Häx-X:et såklart!!!!

Det yngsta besbarnet kommer ledsen in till mig i sovrummet en dag... Jag hade hjälpt henne att göra henne fin inför ett kalas som vi skulle gå på. Hon hade lagt upp en bild på Instagram och sagt att hon gjort sig fin... vad tror du hon får för kommentar från sin exceptionellt störda morsa...???
"omg..!" kom inom loppet av två minuter från häxan. För er som inte vet så betyder det "Oh my god" och detta var då inte i en positiv bemärkelse om man säger så...

Exakt denna typen av uttryck har våra vänner sagt till sina barn att det är bara ok om man sen lägger till en GLAD gubbe, hjärtan eller något annat positivt, så mottagaren vet att man menar väl!

Men just detta visste besbarnet mycket väl om att det INTE var positivt och det är det inte heller med ... och utropstecken.

Ledsen blev besbarnet i alla fall och detta inträffade bara för att X.et är en mycket mycket störd och fullständigt egotrippad människa. Hon terrar ju för f-n sin egen dotter på detta viset!!!! Och hur kränkande är inte detta för besbarnet när alla hennes kompisar också kan se alla kommentarer??????

Jag hade aldrig accepterat att MIN mamma hade betett sig så mot mig, men så är hon inte störd heller.

Varför ska detta vara OK? Eller varför ska det bara få PASSERA som att det är OK???
Tänk om vi skulle säga till besbarnet att du får inte ha din mamma som vän på Instagram för hon kan inte uppföra sig, det är ju så föräldrar säger om andra barn till sina barn. Men det är klart, det går ju inte att blocka X.et från sin dotter, men hur tragiskt är det inte på en skala?? X:et tog ju bort så mycket glädje och dessutom tillförde kränkning och oro för besbarnet. Fy fan rent ut sagt.

Enbart för att det var jag som hade hjälpt besbarnet att fixa sig. Mycket mycket sjukt.

Till Soc

Hur länge orkar man som förälder stå ut under såna här omständigheter???
Är det drägligt med mer än tio år som min man har fått göra???

Long time, no see....
Tyvärr inte desto mindre som har hänt.

Nu är socialen inblandad. Andra instanser har nu anmält oro för besbarnens väl och ve.
Vad detta innebär har vi inte en aning om riktigt.
X:et fortsätter som vanligt och låsas som att det regnar..!!!
Inte ens NU kan kärringen reagera och ta action eller samarbeta!!!

Istället för att samlar gemensamma krafter till att styra upp eländet så ska X-häxan bara fortsätta att visa sitt ointresse. Hon talar tom om på socialen att hon inte ser något riktigt problem "bara att det är ju synd om barnen som ska behöva ha det så här"...

Men snälla... vaddå "synd om barnen...." Det är ju HON som VÄLJER att LÅTA dom ha det så här ISTÄLLET för att samarbeta. Det är ju HON som SKAPAR problemen själv!

Jag och min man kan inte längre fostra dessa barnen.
X:et har lyckats att få det äldsta besbarnets tilltro till att det är han som ska vara hennes vuxna samtalspartner och den andra vuxna partnern i deras lilla familj. Det innebär att han ska fostra det yngsta besbarnet och springa sin morsas ärende till oss. Han ska leverera alla nya regler som hon sätter upp och se till att de verkställs i vårt hem!

Vi får inte längre tala om vad som är OK eller inte hos oss eller försöka prata "sunt förnuft", moral eller värderingar "för då klankar vi på deras stackars mamma och hon har ju sagt att vi bara ska bestämma och har en massa konstiga regler som är löjliga".

Sist dom var hos oss sprang dom runt som galningar för att leta efter samma, dessutom använda, underkläder som dom kom i till oss -för att nu var det nya regler om att dom var tvugna att komma tillbaka till X.et i exakt samma kläder som dom åkte i.

Löjligt. Patetiskt. Tragiskt att vi fick sitta och vänta med middagen för att dom skulle byta till sina skitiga kalsonger, trosor och strumpor!
Är det verkligen OK att sätta upp såna här regler??? Jag hade tyckt det varit fruktansvärt KRÄNKANDE om någon skulle tvinga mig till detta... Vi sa till besbarnen att hon får ta det med min man om hur detta ska gå till och inte bestämma saker via besbarnen, men nej... det funkar ju inte så... självklart måste ju besbarnen lyda hennes order!

Så även mitt under en soc-utredning kan X:et inte ens låta bli att komma upp med nya, tragiska regler. Säger inte det en del? Hur orkar människan egentligen????
Och frågan är också: Hur länge orkar vi???

Ska inte båda föräldrar vara överens om besbarnens aktiviteter???

Kanske skillnad om besbarnen bor varannan-helg hos den ena, men om de bor varannan-vecka så borde väl båda föräldrar ha lika stort inflytande och en diskussion sinsemellan borde väl vara det mest logiska här????

X:et vägrar såklart som vanligt att besvara mejl eller frågor som hon inte anser att hon behöver göra, min fråga är då: hur ska man då få barnens tillvaro att fungera smidigt???

Förra terminen så bestämde X.et hej vilt om besbarnens aktiviteter -trots att det yngsta besbarnet redan hade fullt med aktiviteter som var överenskomna!

X:et sa helt enkelt till besbarnen att ni kan börja på detta och detta och tog med dom till olika saker. Ibland missade det yngsta besbarnet tom sin befintliga aktivitet pga. detta! Sen berättade besbarnen för OSS att "nu ska vi börja på detta och detta och mamma har redan tagit med oss dit"!

Okej... är det så man gör???? Så vi ska sitta där, inte få någon som helst info om dagar, tider eller om det överhuvudtaget är Ok för oss att besbarnen avbryter befintliga aktiviteter eller om vi har möjlighet att köra/hämta dessa dagarna under våra veckor??!!

Jodå, X.et mejlar bara och talar om vad det är som gäller!!!

Så med tanke på förra terminens cirkus som X.et höll flitigt i så vill min man NU veta att dom kan vara överens om att det INTE ska fungera på detta viset framöver...

Tror ni att X.et kommenterar detta..????? Självklart inte!!! Nu har det snart gått tre veckor och hon skiter i att svara eller kommentera -men när det gäller att HON ska ha svar på något, ja då jäklar så ska hon ha svar direkt!!!

Varför kan man inte bara svara i stil med; "självklart ska vi vara överens om såna här saker i fortsättningen"...
Nej det går inte, för att vara nu är det Vi som är dumma igen mot X:et och bara klagar och ska diktera alla villkor som hon ofta uttrycker sig...känner denna människan vid detta laget!

Ironiskt att det är Vi som är de "jobbiga" bara för att vi vill ha ordning och reda och inte acceptera att det bara är HON som tar beslut om vad som ska hända under ALLAS veckor!!!

Detta är för logiskt för vårt egotrippade X att fatta.... och som morsa är hon för egotrippad för att ens bry sig om att besbarnen hamnar faktiskt i kläm när de upplever att detta beteendet inte går hem hos oss... sorgligt.

Raderade SMS

Nu framkom det att den yngsta besdottern har raderat ALLA mina och min mans (deras egen pappa) SMS från förra året, dvs 2012.........

Inte nog med att X:et sms:ar flera gånger i veckan varje gång dom är här, ibland flera gånger om dagen och tycker att det är OK -så varför är då VÅRA sms borta från besdotterns mobil kan man undra???

Hade ett bra samtal med besbarnet om detta. Se nedan.

Besbarnet: "mamma blir så sur när jag inte svarar på hennes sms när jag är hos er och hon tycker att jag svarar er mycket oftare än henne. Därför ville inte jag att hon skulle se våra sms...."

Jag: "Ok, men tycker mamma att det är ok att hon ska få sms:a hela tiden när du är hos oss men vi får inte sms:a dig när du är hos henne?"

Besbarnet: "Jaaaa.... hon blir så stressad och sur och så....."

Jag: "Stressad över vad..?"

Besbarnet: "mmmm allt möjligt faktiskt... och när hon blir sur och stressad så kan ingen prata med henne... hon blir liksom helt...ja det går inte att prata med henne som en vanlig människa...." (säger besbarnet SJÄLV!!!)

Jag: "ok...vad kan vi göra åt detta då, vill du att jag pratar med pappa så kan han kanske prata med mamma?" (eller hur??? det skulle ju få jättebra! men ändå...)

Besbarnet: "Nääää han kan ändå inte göra något åt det.... att mamma blir stressad eller sur alltså...."

Jag: "kan jag hjälpa dig då på något vis?"

Besbarnet: "Tror inte det...jag vill inte att mamma ska prata med mig om detta för det blir så jobbigt då... när hon blir sur så känns det som hela veckan kan bli förstörd..."

Jag: "men det är inte DITT fel om din mamma blir sur eller stressad för något som vuxna ska hantera..."

Besbarnet: "nej jag vet...men hon kan vara sur så länge så till slut skäms jag över att jag kanske har gjort eller sagt något dumt...."

Jag: " du ska inte ta på dig skulden för att din mamma blir sur över saker, du ska vara barn"

Besbarnet: "ja det vill jag också...."

Jag: " känns det stressigt med mobilen med tanke på att du hela tiden måste tänka på om du ska svara eller inte svara och VEM du svarar eller inte svarar....?"

Besbarnet: "jaaaa det kan kännas lite stressigt... jag vet ju att mamma inte gillar att jag har kontakt med er när jag är hos henne... nu slipper hon ju se det...."

Jag: "det är ok att du raderar våra sms om du är rädd för att din mamma ska bli stressad eller sur över dom, men du måste försöka att prata med oss när du känner att något är fel så vi vet varför du gör vissa saker...."

Besbarnet: " ok...då gör jag det...det känns bättre!"

Efter denna upptäckten och detta samtalet med besbarnet så känns det ju extra sjukt med X:ets alla sms som hon skickar -på morgonen, under skoltid, efter läggdags etc!!!

Att inte kunna berätta eller diskutera dessa sakerna med X:et gör ju NATURLIGTVIS att besbarnet hamnar i kläm och går med konstant dåligt samvete, en inre stress och en oro över att "svara på sms, svara på samtal, inte svara, svara ibland, kanske svara"........

X:et bytte mobilkod på besbarnets mobil för att VI inte skulle få titta i den -BARA HON! Har ni hört något så puckat??? Hur gynnar man ett S.K SAMARBETE då som ska göra att besbarnet kan känna sig lugnare och mer tillfreds??? Genom att HELA tiden komma på nya påhitt hur Vi ska avskärmas från besbarnets liv???

Nej då, VI skulle inte få access till besbarnets mobil för att VI fick inte ändra på våra "namn" -vi får INTE lägga till våra EFTERNAMN i besbarnets mobil!!!!!!! Detta ska då X:et bestämma??!!

OK??

RECAP på X:ets förhandlingar

Från våren 2011 En BES-mammas Bekännelser tidigare blogg

SÅ ÄVEN I DAGSLÄGET i slutet på 2012!!!!!!!!

Vi är så evinnerligt trötta på att alltid behöva tänka på hur vi ska formulera en fråga som innebär X:ets ”godkännande”. Ex semestrar, ledighet, aktiviteter med barnen om det är så att vi skulle behöva ”låna” dom på hennes dagar. X:et har aldrig en enda gång under alla år sagt ”vad kul för barnen, självklart ska ni åka och göra ditten eller datten”. Nej, då ska det ”förhandlas” som X:et själv uttrycker det!!! I vår värld så övergår hon vårt förstånd helt och hållet.

X:ets ”förhandling” innebär att hon ska komma med en lista på motkrav som vi måste gå med på innan vi kan få ett svar på om vi får ha barnen när vi önskar. Om vi inte är överens så kan hon fortsätta i flera veckor, det längsta är faktiskt tre månader!!! Utan att vi kan göra någonting åt det…

Det ska vara samtal med gap och skrik, slängas på luren i örat, trista mail och sms etc och så barnen mitt emellan som vet varken ut eller in. Allt bara för att vi vill göra något med barnen som kanske behöver ske på X:ets vecka. Tex kan hon säga ”nej” för att hon då påstår att ”en gång för tre år sen när jag ville ha barnen en kväll för att det var föräldrarmöte på skolan och jag inte skulle gå, så fick jag inte för er. Därför får barnen inte göra det här med er tre år senare” Då ska det tilläggas att den gången hon ville att barnen skulle vara hos henne, så var ju jag hemma då vi var sambos sen många år tillbaka på den tiden! Det finns inte en enda vettig anledning till att min man skulle åka och lämna barnen hos X:et en timme för att han (hon går inte) skulle på föräldramöte och när jag är hemma som vanligt?! Nej det hade tydligen inte med saken att göra, så det resulterade att vi fick ta konsekvensen nu tre år senare när vi ville göra något kul med barnen!!!

Hur kan man som ”mamma” vara så fruktansvärt elak och egoistisk mot sina barn?! Det finns en uppsjö av liknande situationer men ännu värre… kommer förmodligen senare…

Med andra ord: Att få göra något med besbarnen på X:ets tid, innebär en ”förhandling” som är enbart utfärdad efter X:ets villkor och motiv. Vi ska godkänna den eller glömma att hon ”ska vara snäll” mot OSS – inte mot hennes egna barn!!! Hon säger själv med STORA bokstäver att ”Detta är viktiga frågor för mig och det är det som räknas”, har ni hört så makalöst osmakligt från en ”mamma”??! och då är det frågor som handlar om enbart hennes behov, inte en tillstymmelse av vad som är relevant för barnen!!

Är det konstigt att min man efter tio år börjar känna sig trött på att be X:et om något ”snällt” längre eller känner sig trött på att behöva formulera sig så ”vänligt” ?! Nej, inte ett dugg! Nu är det bara att ställa frågan rakt upp och ner, sätta en deadline för svar och punkt och inga bemötande av en massa motkrav eller frågor på det!

"Hundkonflikten"

EN LITEN RECAP AV SJUKHETER GENOM ÅREN..........

Från 2011 En BES-mammas Bekännelser tidigare blogg

Blir så trött… Besbarnen kommer hem hit och varenda gång de sista gångerna de har varit här, så nämner de att X:et hela tiden påpekar för dom ”att i vårt hem så är vi inte en familj eller rättare sagt: JAG är inte deras familj!” Hur orkar X.et fortsätta sin hatiska och patetiska strid??? Vad är det hon är så rädd för? Ju fler gånger hon måste försöka pränta in detta i barnens medvetanden, desto mer avslöjar hon ju sig själv hur ”liten och osäker” hon är själv på sin mammaroll!

Min make skulle aldrig få för sig att tala till barnen på det sättet OM X.et träffade en ny partner – som hon dessutom var gift med och barnen älskade. Varför uppför man sig på det sättet??? Besbarnen blir ledsna och säger att dom visst tycker att vi är en familj här, men att nu säger deras mamma att t o m deras (vår) hund – inte är en del av deras familj!!! Hur långt får man gå som ”förälder”??? X.et säger också till Besbarnen att: jag är ju ingen riktig förälder, för jag har inte fött några barn. Så jag är inte deras familj – bara ett namn!

Återigen, jag har väl aldrig utgett mig eller försökt att ta plats som en bio-mamma?! Jag är någon som älskar besbarnen och vill ha en fungerande familj – vilket både besbarnen, min make och jag vill! Alla utom Bion med andra ord. Avundsjuka och bitterhet kallas det.

Att säga till besbarnen att ”nu är deras hund inte heller deras  -utan att JAG och HUNDEN är en familj och dom med sin pappa är en EGEN familj! Har ni hört något så fruktansvärt sorgligt och sjukt?! Då ska väl hunden snart delas i mitten, med tanke på att besbarnens pappa äger halva hunden! Dessutom gjorde hon allt för att besbarnen skulle tycka det var jobbigt med att skaffa hund. Hon sa bla: Ni ska skaffa en mördarhund! Ni ska gå ut med hunden jätteofta och kan inte leka med era kompisar! Ni ska plocka upp allt äckligt bajs efter hunden! mm mm. Det största besbarnet blev t o m nervös efter allt hans mamma hade präntat in i skallen på honom och erkände att mamman säger så mycket saker som gör honom orolig!

Vi hade i alla fall väntat på ”rätt” hund i över ett år när vi slutligen får beskedet om ”han är på väg”! Glädjen var enorm och för det minsta besbarnet som inte tagit åt sig så mycket av sin mammas skitsnack var det början på ett nedräknande av dagar. MEN under sex veckors tid som vi höll på att fråga X.et om besbarnen fick följa med och hämta hunden – fick vi svaret ”okej – som sen togs tillbaka!!! Okej igen – och som sen togs tillbaka!!! Allt bara för att det var hennes vecka med barnen! Det mints besbarnet pendlade mellan hopp och besvikelse under sex veckors tid!!! Det slutade med att när dagen med stort D kom – så bönfall vi tillslut att ”barnen kanske i alla fall kunde få komma och hälsa på en timme på kvällen?” men NEJ! X.et tvingade den minsta att följa med på det stora barnets fotbolls-föräldrarmöte som var för vuxna! Där fick den minsta sitta och glo – ALLT för att förhindra att de skulle få träffa deras hund som de hade längtat efter i ÖVER ETT ÅR!

Det tar inte slut… Det X.et gör sen, är att: Behåller barnen extra länge hos sig som kompensation för att ”barnen skulle ha fått följa med och hämta hunden” – men som de inte fick för henne!!! Men X.et tog de extra dagarna ändå!!! Där satt jag och min make och väntade på barnen som skulle komma – men fick reda på att de kommer inte: För X.et hade bestämt sig för att utnyttja de tre dagarna som vi erbjöd henne för att barnen skulle få följa med och hämta sin hund!!!

Sjukare blir det… veckan efter vår hund har kommit, berättar besbarnen att: nu har mamma också skaffat en hund så vi ska få ha hund på båda ställena!!!! Vi tror inte våra öron – så sjuk trodde vi nog inte, trots allt, att hon kunde vara! Men jo då! X.et hade desperat suttit och ringt efter hundar på internet och sedan kört och hämtat en 6 månaders omplaceringshund!

Sjukheter fortsätter: X-et tvingar det äldsta besbarnet att gå hem efter skolan varje dag för att gå ut med deras (hm, hennes) hund! X.et gjorde precis allt själv som hon hade talat om för besbarnen att VI skulle göra mot dom! Vi har alltid gjort tvärtom!!! D v s talat om för barnen att det är jag och pappan som sköter huvudansvaret – att hunden INTE påverkar deras aktiviteter, skola eller kompisumgänge!!!

Sjukheter tar inte slut: I dagsläget, nu efter vår semester med barnen – kommer de tillbaka till X.et och då har hon lämnat tillbaka hunden!!! Hon sa till barnen att hunden inte kunde vara med gamla människor eller barn, så dom kunde inte få behålla den!!! Då undrar man ju varför den har fått bo i deras hem därborta under 6 månader??!! Men vi vet… allt har varit lögn, manipulation och jävelskap från början!!! Det X.et insåg när vi var borta, var att när barnen inte var hemma så skulle hon själv bli klassad som djurplågare – genom att missköta en hund så katastrofalt! Hunden skulle få vara hemma själv mellan 08-20 på dagarna, dvs 12 tim om dagen – utan att få gå ut!!! Hunden blev aldrig ens rumsren i deras hem! Då hann den bli ETT ÅR innan hon nu lämnade tillbaka den!

Då har hon iså fall låtit hennes barn bo med en mycket människo-aggressiv hund under sex månader om det skulle vara sant som hon försöker inbilla barnen! Vi vet ju sanningen…men sjukheten hos X.et innebär också att hon aldrig kan återspegla sig själv eller har någon som helst självinsikt eller verklighetsuppfattning. Därför går det ALDRIG att ifrågasätta henne – utan att det ska bli gap och skrik och NYA MANIPUALTIVA LÖGNER från henne. Vi lär oss med åren och det är det inte värt för barnens skull…

Dock kan vi kan inte låta bli att undra: Hur står det till i huvudet på en sådan här människa?! Hur kan X.et kalla detta att ge sina barn kärlek, trygghet och omtanke?! När hon efter 10 år fortsätter och fortsätter att göra ALLT för att sätta sin bitterhet och ego i fokus, förstår man att det är inte normalt på något sätt och vis. Människan har en psykisk sjukdom PÅ RIKTIGT, inte att ”hon är sjuk, dum i huvudet, tragisk mm” som man kan säga om en person som agerar knäppt vid vissa tillfällen, -utan en sann, verklig psykisk sjukdom som ex; PAS, Aschbergers etc.

Allla dessa sjukheter ska ni veta – har blivit vardag i besbarnen och vårat liv! X.et har inga som helst hämningar eller begränsningar på vad hon ska hitta på. Det värsta är att hon är FRUKTANSVÄRT MANIPULATIV mot hela sin omgivning – men VI och MÅNGA MÅNGA andra vet exakt vad hon går för på riktigt bakom ytan och masken som en vacker dag kommer att krackelera! Frågan är bara: Hur mår barnen då??? Till vilka individer och människor har de hunnit utvecklas till?

Det minsta besbarnet sa också att när hon ville ringa till mig så hade X.et sagt att hon inte hade mitt nummer, så det gick inte. Jag sa till besbarnet att mamman visst hade det och att det var märkligt. Besbarnet bad mig sms.a numret till mamman och det gjorde jag och skrev samtidigt att ”det verkar som du har blivit av med mitt nummer, men spara det så besbarnet kan nå mig om hon vill” Då svarade X.et bara att ”hon har inte alls det blivit av med något nummer”…. Tyckte så synd om besbarnet som förstod att hennes mamma hade ljugit henne rakt upp i ansiktet…!!! Fruktansvärt lågt…. Det finns inte i vår värld att min make skulle uppföra sig så mot en ev. bes-pappas om det fanns i besbarnens liv..

Att vara ”förälder” är inte samma sak som att ha ”fött barn eller vara bio-förälder”! X.et är definitivt ingen förälder i mångas ögon -hon har fött barn till världen – som hon sen misshandlar psykiskt och drar in så mycket hat och bitterhet i deras liv – att det för alltid kommer att komma i 2:a hand… Nr 1 är ALLTID hon själv – i alla lägen! Det är inte att vara en riktig förälder….

X:ets misshandel av mina saker

För ett par år sedan som är kopplat till X.ets sjuka mobilmani så inträffade detta.....

Jag gav det äldsta besbarnet en 6 mån gammal och jättedyr mobil som jag hade haft.
Han blev JÄTTEGLAD, la ut det på Fb etc.

Med tanke på att X:et redan innan dess hade saboterat så mycket för oss och saker vi gett till besbarnen, så mailade min man till X.et där han bad att hon inte skulle bli arg på besbarnet eller ta mobilen ifrån honom -för han var jätteglad över att ha fått denna.

Det går ca 2 månader, sen så skulle NATURLIGTVIS besbarnet ha X:ets gamla mobil ISTÄLLET!

Besbarnet sa att den mobilen han hade fått av mig "hade gått sönder mm.". Jag sa att jag ville ha tillbaka den för garantin gällde fortfarande! Han sa att X.et skulle packa ner den nästa gång dom kom...

Vecka ut, vecka in... ingen mobil kom! Besbarnet hävdade att han hade frågat sin mamma om han kunde ta mobilen med sig själv i fickan -men det fick han inte!!!

X:et hade sagt att hon hade packat ner den tillslut och där skulle den ligga.Punkt.

Det var vinter. Jag packade upp en bag med besbarnets skridskor och hjälm.
Vad ligger där tro..????

Jo, såklart! Min mobil i botten med skridskorna över och skridskoskydden slängda vid sidan om -ej påsatta med andra ord!!!!

Jag blev klart jätteledsen och besviken och frågade besbarnet varför jag fick tillbaka den på detta viset... han svarade att "mamma hade sagt att den skulle ligga där!"

Hur kan man bara hålla på så och göra så här? Än idag är det något jag inte glömmer med tanke på besbarnens mobilmani från X.ets sida!!!!! Och nej... mobilen var såklart inte alls sönder... den funkar än idag precis som den ska!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har aldrig kommenterat detta till X.et utan jag vet ju att hon var ENBART ute efter att PROVOCERA!!! Sjuuuukt är vad det är.......

Kul för besbarnet också................å vilken kul morsa sen då............

Sjuklig mobilmani

X:et har alltid under alla år haft en SJUKLIG MOBILMANI!!!

När besbarnen är hos oss så ska dom ha deras mobiltelefoner som fastklistrade på kroppen! Detta har t o m gett det yngsta besbarnet svåra problem i skolan, både med fröken och kompisar....

X.et ringer, sms:ar och mailar under LEKTIONSTID flera dagar i veckan och har sagt till besbarnet att hon aldrig får lämna sin mobil!!! Inte ens när fröken sa till flickan att mobilen skulle vara kvar i skolan när de skulle ut i skogen på en lektion så vägrade besbarnet att lämna ifrån sig den och sa: "mamma har sagt att jag aldrig ska lämna min mobil och hon har en app som är nerladddad och då vill hon kunna se vart jag är hela tiden!"

Tillslut fick även fröken nog. Hon kontaktade oss och berättade att det är ett problem med besbarnets mobil. Hon använder den också flera gånger om dagen för att ringa och bli "tröstad" av sin mamma om hon tycker att någon klasskompis har varit dum...

X:et kommer upp, ibland flera gånger i veckan, och står på skolgården och kramar om besbarnet och tröstar -UTAN att någon gång kontakta skolpersonalen och ta reda på vad som har hänt eller den riktigt anledningen!!!

Det gör bara att klasskompisarna tycker att besbarnet är "märklig" som står och ringer på rasterna och smygsmsa:ar under lektionerna med sin mamma!!! Ingen annan håller ju på så eller har en morsa som STÖR under lektionstid!!!!

X:et VÄGRAR såklart att tillåta att besbarnet ska behöva lämna sin mobil hemme eller hjälpa skolan tillrätta med detta beteendet -TVÄRTOM!!! Hon FORTSÄTTER som inget har hänt!!!!!!!

Under alla dessa år så har X.et dessutom VÄGRAT låta besbarnen ha mobiltelefoner som kommer från oss. Det handlar om att HON vill ha kontroll (en av anledningarna till att min man lämnade henne var hennes MANISKA OCH SJUKA KONTROLLBEHOV) och om besbarnen har "hennes mobiler" så tycker hon att det ger HENNE rätt att bestämma vad som ska finnas där i! Tex bilder på OSS är INTE OK!!!!

Hela detta sjuka "tvångsbeteendet" och besattheten från X:et i så många år har gjort att hela besbarnens "mobilsituation" blivit känslig och irriterande.

Nu har även det äldsta besbarnet klämt fram att "det stämmer att deras mamma vill att dom bara ska ha mobiler från henne för att HON ska ha kontroll vad som finns i dom".

När vi ett par gånger har sagt till det yngsta besbarnet att lämna sin mobil hemma från skolan eller lämna den till fröken, så blir hon jättesur. Konstigt! Det har ju skapat ett ohälsosamt beroende som är kopplat till deras morsas mani!!!

Istället för att stötta besbarnets hantering av sin mobil så gör alltså X.et ALLT för tala om för besbarnet att ALLA vi ANDRA är taskiga, orättvisa, STRAFFAR besbarnet mm. mm

Hur är man funtad som mamma då??? Detta gör såklart att besbarnet tar till sig det FELAKTIGA beteendet och tycker också att vi STRAFFAR henne när hon inte får ha den i skolan! Det är så fruktansvärt sjukt och snedvridet alltihop.......

Morfar kör besbarnen OCH X:et berusad!

Bekräftat från det yngsta besbarnet...

Morfar kör dom berusade!!!!!!!!!!!!!!!

Inte nog med det.........

X:et åker med!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det yngsta besbarnet berättade nyligen att när dom skulle åka på semester för tre veckor sedan så skulle morfar köra dom till flygplatsen. Planet gick vid 1-tiden mitt på dagen!

Besbarnet: "mamma var jättearg på morfar när han skulle köra oss"... 

Jag: "okej, varför då...?"

Besbarnet: "för att morfar hade druckit vin innan"

Jag: " Va vad menar du? Ni skulle ju åka till flygplatsen på förmiddagen?"

Besbarnet: "Ja, men han dricker ju alltid även mitt på dagen"

Jag: "men hur kom ni det då? Taxi antar jag..?"

Besbarnet: "Näää, morfar körde oss ändå... men mamma var faktiskt arg på han"...

Jag: "Ok, är detta något som du kan berätta för din pappa tror du?"

Besbarnet: "Neeej, varför då? Han kan ju inte göra något åt det ändå..."

Jag: "Han behöver veta såna här saker och han är ju rädd om er..."

Besbarnet: "men det hände ju inget...."

Jag: "fundera på det i alla fall...." 

Hur menar X:et att hon värnar om sina barn här??????? och HUR kan hon låta sin alkoholiserade pappa jämt och ständigt få vara "barnvakt"?

Hur tror hon att besbarnen uppfattar situationen när dom VET att morfar hade druckit men ÄNDÅ sätter sig "mamma tillsammans med dom i bilen"?????? 

Besbarnen har slutat att se vanlig sundhet, normer, rätt och fel som det riktiga och börjar mer och mer ta sig an samma skitmentalitet som deras störda morsa; vaddå? Om inget händer så vad är problemet???!!!! Ska ni polisanmäla honom eller???

Just det! VI är de ONDA om vi så skulle yppa om hur FEL detta är och att det borde polisanmälas..... och OM vi skulle göra det, ja då skulle helvetet braka lös för oss -en sak om är SÄKER!

EXAKT hur långt får det gå???? Ska någon behöva DÖ på kuppen???? Isf så skulle det fm vara VÅRT fel också!!!!!!

Det spelar ju ingen som helst roll om X:et blev arg eller inte -Faktum är att hon valde att låta deras morfar (som är deras bästa förebild i huset där borta!!!) köra hennes barn fast hon VISSTE att han hade druckit alkohol innan!!!!!

Det var inte värt en taxi för 350 spänn och att tala om för besbarnen att dom ALDRIG ska åka med någon som har druckit alkohol.....!!!!!!

En BRA morsa????????

X:et kör högläsning av mailkonversationer

Min man fick nog!!!
Efter alla års försök till samarbete och ett ständigt saboterande av en balans i vardagen så inträffade det efter en situation att min man mailade i raseri till X:et. Han talade om hur dåligt han tyckte att hon hanterade saker och att han tycker att hon är en dålig mamma som utsätter besbarnen för div. sjukheter. Nog är nog!

Vad gör ruggugglan tror ni?
Vid detta laget känner ni ju henne...
KLART att hon utövar HÖGLÄSNING för andra i släkten så besbarnen "råkar" kunna tjuvlyssna och höra allting!!!

Vad min man, X:et eller någon annan har för en typ av kommunikation -är något som ska stanna mellan VUXNA, SPECIELLT när det handlar om vuxnas konflikter! Detta är INTE till för barns öron överhuvudtaget!

Men självklart så blir ju X:et ett stackars offer som utsätts för min mans vrede som är såååå otäck! FY FAN rent ut sagt vilken vidrig och manipulativ häxa hon är!

Hur tror ni att man förklarar för barn VARFÖR "pappa är så arg på mamma" samtidigt som hon, bakom deras stängda dörrar där hemma, har suttit och gråtit och ömkat sin EGEN situation som hon hela tiden hjälper till att skapa konflikter kring och söker förståelse och medlidande av besbarnen????????

Detta är definitivt att spela med barns hjärnor och väva in dem i en BAKVÄND, MANIPULATIV psykologi som gör X:et till "offer" och min man till den "onda". Sjukt, när vi alla runtomkring VET hur X.et hanterar situationer! ALLT för att bara sätta sina EGNA behov FÖRST som vanligt!

X:et kan omöjligt hävda att "det är för barnens bästa" när man tvingar dom att lyssna på mail från deras pappa -som dom dessutom inte vet ett skvatt om vad det grundar sig på egentligen!!! eller att hela tiden se till att besbarnen befinner sig mitt I korselden för alla "vendettor"! Men det är klart att hon hävdar att HON gör precis ALLTING RÄTT!!!

När ska samhället få upp ögonen för dessa "dolda" psykiska föräldrar som fullständigt fördärvar sina barns hälsosamma livssyn??

Hur kan man bevisa hur en störd borderline människa faktiskt psykar sina barn till fördärvet???!!! Det är ju X:ets EXPERTOMRÅDE och det INGÅR att DÖLJA detta för andra i hennes omgivning!!!