Kommentaren om hur besbarnen får det i skolan med kompisar genom alla konflikter som de tvingas gå igenom mellan de två hemmen -får mig att vilja berätta detta....
Stora besbarnet kommer hem och berättar att han har blivit ovän med en av sina bättre kompisar. Han säger att kompisen hade försökt att strypa honom och kastat en stol på honom.Vi frågar varför.
Besbarnet säger att han hade skojat om att kompisen var ihop en tjej som han tydligen inte var ihop med på riktigt och kompisen hade blivit arg.
Vi känner kompisen och VET att det är en jättetrevlig kille, ovanligt trevlig t o m! så vi var förvånade. Så vi bestämde oss för att inte lägga så stor vikt vid detta, utan tänkte att detta löser dom själva såklart. Jag hade även sett att besbarnet hade lagt ut på Fb att kompisen var ihop med en tjej...så visst, där går det för långt isf. Men varken jag eller min man tyckte att vi behövde lägga oss i.
Vid middagen säger minsta besbarnet: gu vad mamma blev arg på kompisen, så hon skulle ringa och skälla ut honom och säga att han skulle be om ursäkt för alla dumma sms som han hade skickat!
Stop stop stop, backa nu bandet tänkte vi!!! Vaddå att X:et ska ringa och skälla ut och kräva ursäkter å hitan o ditan av besbarnets kompis -vad fasiken är detta frågan om??!!
Vi frågar besbarnet igen om vilka sms som det minsta besbarnet snackar om. Då säger den äldsta att han har fått en massa dumma sms från kompisen som kallar honom för "chicken" mm.
Ok, visa oss dom så får vi se vad det är din mamma och du har blivit så arga för, tyckte vi. Visst, vi fick se heeela låååånga smskonversationen. MEN det som chockade var att besbarnet var så GROV och FUL i munnen, jag skulle säga VÄRST av dom båda och helt klart hade han gått över gränsen med HOT och andra vidriga skälsord till kompisen!!!
VI blev CHOCKADE och DETTA hade X:et gått igång på och börjat ringa till kompisens mobil för att skälla ut HONOM för att han hade tagit stryptag på besbarnet (även om detta hände tidigare, så var ju besbarnets sms därefter helt oacceptabla)! Besbarnet sa att hon bara ville prata med kompisens föräldrar när vi undrade varför HON ringde till kompisen, men när han inte svarade så googlade hon upp hemnumret och ringde HEM. Vi VET ju att hon ville skälla ut kompisen i första hand och blev ännu mer förbannad över att han inte svarade. Hon fick iaf tag på föräldrarna och krävde en ursäkt.
Ursäkten kom via sms från kompisen till besbarnet, efter att X.et hade haft sitt "trevliga och mogna" samtal med den andra mamman, MEN då skulle inte besbarnet godta den utan fortsatte själv att skriva dumma sms tillbaka!!! Hur kan man som mamma acceptera detta beteendet utan att prata om hur man löser konflikter bäst -JO, för att HON är den MEST KONFLIKTSKAPANDE MÄNNISKA som vi någånsin har träffat. Detta är vad hon lär ut till besbarnen. Bråka, strid, fightats till sista droppen om att DU ska ha RÄTT och ALLA ska be DIG om ursäkt!!!
Med andra ord: Det är så här man hanterar konflikter -man ringer och gapar och kräver ursäkter av den som hon anser har gjort STÖRST fel, sen om felen ramlar in från alla parter, DET skiter hon i. För HENNE är det ALLTID BARA EN PERSON SOM MÅSTE STÅ FÖR FELET -OCH DET ÄR ALDRIG HON!!!
Snygg förebild va?! Sicken skräcködla tanten är...!
VARFÖR ringer en vuxen människa till en tolvåringsmobil och ska förklara vad som är rätt och fel när ens egen barn har agerat precis lika fel om ändå inte dragit det över gränsen för vad som är ok själv??? VARFÖR talar man inte med sitt barn och ger en postiv feedback på att vara en bättre människa/kompis själv??? VARFÖR blåser man upp en sån händelse inför sitt barn och gör en SCEN av det??? VARFÖR lär man sitt barn att strida för konflikter när vi nu har blivit medvetna om att besbarnets story inte bara är till hans fördel.
VARFÖR???!!!
Kontentan: Efter allt detta anser besbarnet fortfarande att HAN har gjort HELT RÄTT och hans sms är OK för att det var inte han som gjorde det STÖRSTA (enligt honom själv och X:et då) FELET!!!
SÅ SKRÄMMANDE! Så likt X.ets inställning och resonemang att man hoppas någon tar stryptag på henne tillslut!
Ett ord: SJUUUUUKT
Oj oj oj! Känns som om du beskriver vår situation Så himla bekant :(
SvaraRaderaDet är fruktansvärt att stå och se på hur en förälder anser sig ha rätt att fostra sina barn på BÄSTA sätt när det går till på detta viset! Du får gärna berätta om era erfarenheter, det skulle många vara tacksamma för. Tänk om besbarnen skulle ha växt upp och fostrats ENBART efter X:ets värderingar och moral -vilket sorgligt liv det skulle bli...! Att aldrig få se eller veta något annat än det hemska beteende som de skulle bli inlärda!
SvaraRaderaInte kloookt! Att man som vuxen ringer och skäller på ett barn sådär och sen helt bortser från vad ens egna barn gör!
SvaraRaderaVi är livrädda att pojken ska bli precis som sin mamma och vi ser ju dessvärre en del likhetstecken redan nu. Både vad gäller lögner kring allt från läxor, till vart han är till en otrolig egoism i sällskapsspel. Majoriteten av de gånger vi spelar med honom i något där man ska hjälpas åt så blir han aggressiv och knuffar undan andra från banor, poäng etc. Vem vill leka med en sån personlighet? Vi har tydligt demonstrerat att man inte gör så och att vi inte vill bli behandlade på det sättet och att andra barn blir ledsna på honom om/när han gör så......
Han gör även som du beskrev, han ringer och gapar för att få som han vill, ofta på sin mamma, oss har han försökt med men då har vi sagt att nu är det så här det är. Han försöker fortfarande tjata sej till att min sambo ska sova på soffan hemma hos hans mamma.....Men vi ska väl inte vara förvånade Exet gör ju precis likadant! Och hon anser ju att det är helt ok.