RECAP på X:ets förhandlingar

Från våren 2011 En BES-mammas Bekännelser tidigare blogg

SÅ ÄVEN I DAGSLÄGET i slutet på 2012!!!!!!!!

Vi är så evinnerligt trötta på att alltid behöva tänka på hur vi ska formulera en fråga som innebär X:ets ”godkännande”. Ex semestrar, ledighet, aktiviteter med barnen om det är så att vi skulle behöva ”låna” dom på hennes dagar. X:et har aldrig en enda gång under alla år sagt ”vad kul för barnen, självklart ska ni åka och göra ditten eller datten”. Nej, då ska det ”förhandlas” som X:et själv uttrycker det!!! I vår värld så övergår hon vårt förstånd helt och hållet.

X:ets ”förhandling” innebär att hon ska komma med en lista på motkrav som vi måste gå med på innan vi kan få ett svar på om vi får ha barnen när vi önskar. Om vi inte är överens så kan hon fortsätta i flera veckor, det längsta är faktiskt tre månader!!! Utan att vi kan göra någonting åt det…

Det ska vara samtal med gap och skrik, slängas på luren i örat, trista mail och sms etc och så barnen mitt emellan som vet varken ut eller in. Allt bara för att vi vill göra något med barnen som kanske behöver ske på X:ets vecka. Tex kan hon säga ”nej” för att hon då påstår att ”en gång för tre år sen när jag ville ha barnen en kväll för att det var föräldrarmöte på skolan och jag inte skulle gå, så fick jag inte för er. Därför får barnen inte göra det här med er tre år senare” Då ska det tilläggas att den gången hon ville att barnen skulle vara hos henne, så var ju jag hemma då vi var sambos sen många år tillbaka på den tiden! Det finns inte en enda vettig anledning till att min man skulle åka och lämna barnen hos X:et en timme för att han (hon går inte) skulle på föräldramöte och när jag är hemma som vanligt?! Nej det hade tydligen inte med saken att göra, så det resulterade att vi fick ta konsekvensen nu tre år senare när vi ville göra något kul med barnen!!!

Hur kan man som ”mamma” vara så fruktansvärt elak och egoistisk mot sina barn?! Det finns en uppsjö av liknande situationer men ännu värre… kommer förmodligen senare…

Med andra ord: Att få göra något med besbarnen på X:ets tid, innebär en ”förhandling” som är enbart utfärdad efter X:ets villkor och motiv. Vi ska godkänna den eller glömma att hon ”ska vara snäll” mot OSS – inte mot hennes egna barn!!! Hon säger själv med STORA bokstäver att ”Detta är viktiga frågor för mig och det är det som räknas”, har ni hört så makalöst osmakligt från en ”mamma”??! och då är det frågor som handlar om enbart hennes behov, inte en tillstymmelse av vad som är relevant för barnen!!

Är det konstigt att min man efter tio år börjar känna sig trött på att be X:et om något ”snällt” längre eller känner sig trött på att behöva formulera sig så ”vänligt” ?! Nej, inte ett dugg! Nu är det bara att ställa frågan rakt upp och ner, sätta en deadline för svar och punkt och inga bemötande av en massa motkrav eller frågor på det!