Hur länge orkar man som förälder stå ut under såna här omständigheter???
Är det drägligt med mer än tio år som min man har fått göra???
Long time, no see....
Tyvärr inte desto mindre som har hänt.
Nu är socialen inblandad. Andra instanser har nu anmält oro för besbarnens väl och ve.
Vad detta innebär har vi inte en aning om riktigt.
X:et fortsätter som vanligt och låsas som att det regnar..!!!
Inte ens NU kan kärringen reagera och ta action eller samarbeta!!!
Istället för att samlar gemensamma krafter till att styra upp eländet så ska X-häxan bara fortsätta att visa sitt ointresse. Hon talar tom om på socialen att hon inte ser något riktigt problem "bara att det är ju synd om barnen som ska behöva ha det så här"...
Men snälla... vaddå "synd om barnen...." Det är ju HON som VÄLJER att LÅTA dom ha det så här ISTÄLLET för att samarbeta. Det är ju HON som SKAPAR problemen själv!
Jag och min man kan inte längre fostra dessa barnen.
X:et har lyckats att få det äldsta besbarnets tilltro till att det är han som ska vara hennes vuxna samtalspartner och den andra vuxna partnern i deras lilla familj. Det innebär att han ska fostra det yngsta besbarnet och springa sin morsas ärende till oss. Han ska leverera alla nya regler som hon sätter upp och se till att de verkställs i vårt hem!
Vi får inte längre tala om vad som är OK eller inte hos oss eller försöka prata "sunt förnuft", moral eller värderingar "för då klankar vi på deras stackars mamma och hon har ju sagt att vi bara ska bestämma och har en massa konstiga regler som är löjliga".
Sist dom var hos oss sprang dom runt som galningar för att leta efter samma, dessutom använda, underkläder som dom kom i till oss -för att nu var det nya regler om att dom var tvugna att komma tillbaka till X.et i exakt samma kläder som dom åkte i.
Löjligt. Patetiskt. Tragiskt att vi fick sitta och vänta med middagen för att dom skulle byta till sina skitiga kalsonger, trosor och strumpor!
Är det verkligen OK att sätta upp såna här regler??? Jag hade tyckt det varit fruktansvärt KRÄNKANDE om någon skulle tvinga mig till detta... Vi sa till besbarnen att hon får ta det med min man om hur detta ska gå till och inte bestämma saker via besbarnen, men nej... det funkar ju inte så... självklart måste ju besbarnen lyda hennes order!
Så även mitt under en soc-utredning kan X:et inte ens låta bli att komma upp med nya, tragiska regler. Säger inte det en del? Hur orkar människan egentligen????
Och frågan är också: Hur länge orkar vi???
Låter verkligen helt galet & man kan inte låta bli att undra hur länge & långt vi hade kommit om vi hade hållt på så här...jag antar att vi hade burats in på psyk i en jävla fart. och på frågan hur man orkar...man bara gör det helt enkelt, konstigt nog. Mest frustrerande är ju såklart att det känns som att man inte har nåt alls att säga till om, senaste tiden har vi sett hur det ena barnet ökat i vikt tillsammans med sin mamma, helt galet, sitter hon & tröstäter tillsammans med sina barn? Om hon är fet är väl en sak, men att göda sina barn :( & så måste dom numera bära stenar om halsen i en skinnpung som skyddar dem mot vår s.k ondska.
SvaraRaderaHejsan,
SvaraRaderaja hur orkar man!! Vi får inte ens hjälp utan Exhäxan fortsätter i gamla takter. INGET har blvit bättre. Min sambo har tur om han får se sitt barn 2-3 ggr per år!! Jäätebra umgesfrekvens??? Senast i helgen så fick inte bonusbarnet åka till oss för han var tvungen att vara hemma för att hans mamma hade gjort illa rygen!! Men ute och åkte det kunde hon minsann!! Hon kom tom förbi oss för att hon ville ha papper påskrivna!!
Då tog min sambo upp det här med semester och frågade om barnet ville åka med utomlands i sommar. Reaktionen från Exet var att jamen hon är ju ledig hela juli så då ska hon ha honom vi kanske med betoning på kanske kan få ha honom i augusti!! Den här människan har alltså mage att kalla pappan för ointresserad och egoistisk MEN det är ju hon som är det!!! Hon har barnet 345 dagar drygt varje år och vi kanske resterande, VARFÖR ska det vara så svårt att se till att umgänge fungerar och att vi ska kunna göra nåt kul?? Jo därför hon VILL INTE att barnet ska ha roligt med oss!! Det är viktigare för henne att han är hemma med henne, eller deltar på alla familjehögtider med henne än att ha en vettig relation och umgänge med sin far. Det kallar jag respektlöst, egoistiskt och sjukt! Hon tom skriver sms och facebookinlägg i sitt barns namn..
Vi har precis uppdagat att hon åkt iväg till Paris med besbarnet, har hon frågat pappan om lov?? Näe! När hon frågade vart vi skulle så sa min sambo att det får vi se, det beror ju på om vi är två eller tre! Jag tänkter inte köpa biljetter för barnet om han inte ens tänker dyka upp.
Utöver det så har Exet fått snilleblixten att besbarnet ska gå i en internationell skola som kostar ca 130 000 per årskurs!!! Vi har sagt blankt nej till detta. Och ställer frågan hur hon ska klara det när hon tar från sonens sparkonto till div utgifter.....hon kan alltså inte räkna heller.
Så frustrerande och energislukande att såna här sjuka personer kommer undan med allt!!!
Gud jag blir helt bedrövad av att läsa allt, är som att få vårat liv beskrivet, läskigt och tragiskt :( vad fasiken kan man göra? Är det omöjligt att få njuta av det fantastiska liv som man egentligen har?
SvaraRadera